Uppfödare - wow!

Är så imponerad av uppfödare. 

Själv har jag tagit två kullar. Efter första tog det åtta år innan jag ens började tänka tanken. Nu har det gått två och ett halvt år sedan den andra och jag känner mig noll sugen på att ha med omvänt rumsrena ("ute leker man, inne bajsar man") 14-månaders inredningsförstörare att göra. 

Min första kull var sex stycken bullterrier. Bullterrier är rasen som alltid tar rakaste vägen från punkt A till punkt B oavsett eventuella hinder i vägen såsom en soffgrupp eller en köksmöbel. Går det inte att knuffa undan det så tuggar man sig igenom det. De känner inte till att människor ska vara flockledare, Cesar Milan - är det något man kan äta?! Människor är sådana som man knockar och ger fläskläpp och blåtira och ibland får man mat av dem. Bullterrier har äggskallar, förutom utseendemässigt även rent bokstavligt - en enda cell.

Jag pluggade första året på veterinärutbildningen men tyckte uppenbarligen ändå att det var lämpligt med en valpkull. Tiken sköter väl det där själv. Instinkter och så...

Jag, min tik Sirap och min kursare Linda åkte från Uppsala norrut till Bodil (som i Bodils minicirkus). Det var ju ingen minicirkus hemma hos henne direkt, mer megacirkus. Vi möttes direkt i hallen av hennes baddräkt vilken sannerligen ingav respekt. Om jag berättar att hon, när hon visade en valp för oss, använde sina tuttar som utställningsbord så förstår ni vad jag menar. 

Sirap fick sig en upplevelse, så även vi. Förutom baddräkten, tupparna som gjorde cirkuskonster i köket, foxterriern som sprang över gårdsplanen med en blodig anka i munnen (den finaste enligt en gråtande Bodil) så bajsade en albinopygméigelkott på min dunjacka.

För att göra en lång historia kort: Sirap hade inga modersinstinkter. Överhuvudtaget.  

Åtta år senare hade jag fina greyhoundtiken Volga och led uppenbarligen av total minnesförlust.

För nu skulle Volga paras. Jajamän, jättekul skulle det bli med valpar. 

 Vi hittade en superhane i Norge och eftersom jag var riktig veterinär nu togs blodprov och exakt rätt parningsdag bestämdes. 

Det var bara det att Volga ville förbli oskuld. 

Hon grät och gav mig förebrående blickar under hela våldtäkten. 

Och det visade sig vara väldigt svårt att sälja greyhoundvalpar. 

100 m2 ekparkett - det tålde inte så bra att kissas på. 

Men visst var de söta?! :) Och det har ju tyvärr en tendens att bli så att det är just det man minns bäst. 

Fyxkulls Mysiga Mildred som nu bor i Linköping

Fyxkulls Duktige Didrik hamnade i Söderköping