Före-, efter- och efterbilder

Sårskador är roliga och tacksamma att jobba med för det mesta. :)

Nästa före-bild får ni tänka er; 

Grisen (aka Bele) hade ett tuggben. Hans kompis hade ett tuggben. Grisen vill ha två tuggben.

Efter

 Före: 

Påfyllning av flytande kväve i ett spermatransportkärl.

Efter: 

Plastmattor tål inte -196 grader.

 Till denna efter-bild saknas tyvärr en före-bild. 

Hade nämligen ingen tanke på att fotografera grannens dubbelgarage innan jag körde rakt in i det.

Kanske var det halkigt. Kanske var det ett rådjur. Kanske var det facebook. Mysteriet kvarstår.

Men... Än idag, ett och ett halvt år senare, hänger presenningar kvar där de fyra dörrarna satt.

Tråkigheter och hästryggar

Det går ju ungefär som jag misstänkte med den här bloggen. Inläggen duggar inte speciellt tätt. :p

Igår var det en riktigt tråkig dag. Förutom att det var söndag fick jag två akutresor som inte slutade så bra någon av dem. Första patienten var ett sto som var dräktig i sjunde månaden och hade ont i magen. När jag kände efter var hon helt öppen och jag nådde ett bakben inuti livmodern så då var det bara att hjälpa till och dra ut det döda fostret. En liten häst utan päls. Ledsamt. Mammahästen mådde efter omständigheterna bra när jag lämnade stallet men det blir ofta problem med kvarbliven efterbörd (vilket bl.a. innebär risk för fång) efter kastningar så hon fick livmodersammandragande injektioner och även antibiotika. 

Dagens andra patient var en häst som blivit sparkad av en annan häst med brodd. Den var rejält halt och såret satt rätt nära en led och var såpass djupt att risken fanns att leden var perforerad. Jag tog några röntgenbilder i boxen där hästen stod och påbörjade antibiotikabehandling i väntan på att hästkliniken skulle öppna idag. Röntgenbilderna tog jag ur tre olika vinklar och förutom svullnaden var allt jag kunde se några gasfickor i anslutning till såret och leden så jag kände mig rätt säker på att leden skulle provtryckas och kanske spolas på kliniken idag. 

Imorse blir jag uppringd av hästägaren som berättade att hästen hade en fraktur genom i princip hela skenbenet så det var bara att avliva den. 

Jag röntgade alltså ur tre vinklar och det räckte inte för att se frakturen. Det gäller att röntgenstrålarna träffar precis rätt i en frakturlinje för att den ska synas och en nygjord fraktur syns heller inte alltid de första dagarna. Hemskt för hästen och ägaren. Jag är glad att jag sa till dem att åka in till kliniken och har inte varit världens kaxigaste veterinär idag efter att ha ordinerat antibiotika till en fraktur... :´( 

*****

Hästryggar är spännande!

Jag har varit i USA och lärt mig lite mer om dem av Philippe Benoit och tycker jag har fått bra resultat på behandlingarna.     

Man använder långa kanyler för att nå ner till de djupa strukturer som ska behandlas.

Mesoterapi använder jag ibland som komplement till de djupa injektionerna. Med dessa korta kanyler injicerar man i hudlagret för att påverka dess nerver i ett problemområde. Jag använder här en cocktail av antiinflammatoriska läkemedel och lokalbedövning.

Efter mesoterapi ser det ut såhär en litet tag.

(De första tre bilderna är tagna av Fanny Lundqvist och den sista av mig)

I´m in love.

Snälla, se till att den här underbara oemotståndliga fantastiska vackra pitbulltjejen blir såld innan hon och hennes syskon kommer till mig för besiktning. 

Snälla.

För vad ska jag ta mig till annars...

<3 <3 <3 

Fjäsk lönar sig inte alltid.

Den borttappade klippmaskinen var inte borttappad! :)

Det var en mycket klok och förutseende patient som kom till mig i torsdags. Ungefär som att ge lärarinnan ett rött äpple för att få bra betyg. Fast Ozzy hade koll på att röda äpplen inte är min grej.

 Tyvärr kunde jag inte ta hänsyn till hans fjäsk. Har man varit i slagsmål så har man. Ett hål i huvudet blev till tre och en dekorativ slang därtill. 

Uppfödare - wow!

Är så imponerad av uppfödare. 

Själv har jag tagit två kullar. Efter första tog det åtta år innan jag ens började tänka tanken. Nu har det gått två och ett halvt år sedan den andra och jag känner mig noll sugen på att ha med omvänt rumsrena ("ute leker man, inne bajsar man") 14-månaders inredningsförstörare att göra. 

Min första kull var sex stycken bullterrier. Bullterrier är rasen som alltid tar rakaste vägen från punkt A till punkt B oavsett eventuella hinder i vägen såsom en soffgrupp eller en köksmöbel. Går det inte att knuffa undan det så tuggar man sig igenom det. De känner inte till att människor ska vara flockledare, Cesar Milan - är det något man kan äta?! Människor är sådana som man knockar och ger fläskläpp och blåtira och ibland får man mat av dem. Bullterrier har äggskallar, förutom utseendemässigt även rent bokstavligt - en enda cell.

Jag pluggade första året på veterinärutbildningen men tyckte uppenbarligen ändå att det var lämpligt med en valpkull. Tiken sköter väl det där själv. Instinkter och så...

Jag, min tik Sirap och min kursare Linda åkte från Uppsala norrut till Bodil (som i Bodils minicirkus). Det var ju ingen minicirkus hemma hos henne direkt, mer megacirkus. Vi möttes direkt i hallen av hennes baddräkt vilken sannerligen ingav respekt. Om jag berättar att hon, när hon visade en valp för oss, använde sina tuttar som utställningsbord så förstår ni vad jag menar. 

Sirap fick sig en upplevelse, så även vi. Förutom baddräkten, tupparna som gjorde cirkuskonster i köket, foxterriern som sprang över gårdsplanen med en blodig anka i munnen (den finaste enligt en gråtande Bodil) så bajsade en albinopygméigelkott på min dunjacka.

För att göra en lång historia kort: Sirap hade inga modersinstinkter. Överhuvudtaget.  

Åtta år senare hade jag fina greyhoundtiken Volga och led uppenbarligen av total minnesförlust.

För nu skulle Volga paras. Jajamän, jättekul skulle det bli med valpar. 

 Vi hittade en superhane i Norge och eftersom jag var riktig veterinär nu togs blodprov och exakt rätt parningsdag bestämdes. 

Det var bara det att Volga ville förbli oskuld. 

Hon grät och gav mig förebrående blickar under hela våldtäkten. 

Och det visade sig vara väldigt svårt att sälja greyhoundvalpar. 

100 m2 ekparkett - det tålde inte så bra att kissas på. 

Men visst var de söta?! :) Och det har ju tyvärr en tendens att bli så att det är just det man minns bäst. 

Fyxkulls Mysiga Mildred som nu bor i Linköping

Fyxkulls Duktige Didrik hamnade i Söderköping

Är du man nog?

Har sett inlägg om hur en man måste vara för att kunna leva med en hästtjej och nu har jag tänkt lite på vad en man måste klara för att kunna leva med en veterinärtant (som jag blev kallad av en underbar petit brabancon-pojke i hans blogg, lite kul att bli kallad tant av någon som själv inte är torr bakom öronen och ändå ser ut som en liten gubbe ;) ).

Du som planerar att stadga dig med en veterinär, tänk över det en gång till.

* Hon luktar. 

Sällan gott. 

Ibland på grund av ett stänk analsäckssekret på kragen. Ibland av var från en mogen böld på byxbenet. Ibland hästbajs från armhålan (om hon gillar stogynekologi). 

Ofta kattpiss. 

Aldrig Dolce & Gabbana.

* Hon är alltid hårig. 

Och ingen rakhyvel i världen hjälper. 

Kaninpäls i näsan, katthår i munnen och hundhår på alla dina kläder som tvättas tillsammans med hennes. 

* När ni är bjudna på middag kommer samtalämnena utan undantag bestå av en eller flera av följande;  inälvsparasiter, sårinfektioner, avföringskonsistens och parningsproblem. 

* Hennes telefon ringer när ni äter lunch ihop, har sex, handlar, bråkar, städar, är ute och rastar hundarna (för så´na kommer ni att ha. Många.), ligger på stranden, föder barn och är på begravning.

Nu menar jag hennes hemliga och högst privata telefon som bara vänner har fått numret till (för jobbtelefonen svarar hon helst bara i på "jourtid" när det är någon av hennes femtioelva miljoner vip-kunder som ringer.). 

Hennes vänner (som ofta befordrats till just detta. Från vanlig kund till vip-kund till vän. Vännerna från innan-veterinär-hände har tröttnat för längese´n på att hon aldrig hör av sig.) ringer för det mesta för att de har en "snabb" fråga eller ett sjukt djur eller har en kompis eller tremänning med ett sjukt djur. 

Vänner som tycker hon jobbar alldeles för mycket och alltid tar upp att hon måste lära sig att säga nej så hon inte dödar sig själv och sin relation. 

Men... vänner är vänner och eftersom de verkligen visar sin uppskattning tar hon lätt på att hon inte hinner i tid till bion för att hon behövde byta om efter att ha sondat en kolikhäst med paraffinolja som kladdade ner hennes tvåtusenkronorsbyxor. 

Hon kommer aldrig att prioritera dig före en kompis djur i nöd.

* Hon kan inte gå i högklackat.

(Men behöver å andra sidan varken äta eller kissa på åtminstone åtta timmar.) 

* Hon har läst 14 poäng livsmedelshygien. 

Detta innebär att en disktrasa inte kommer in i hennes hem och att du inte under några omständigheter kan ställa överbliven mat att svalna på spisen innan du flyttar in den i kylen. Skulle ni, mot förmodan, någon gång äta buffé kommer hon förbjuda hela familjen att smaka på den kokta skinkan om någon i personalen har plåster på ett finger. 

* Du måste ha egen bil.

Hennes är full. Så full att hon inte har en aning om ifall oljelampan skulle lysa för framför den ligger en trave post-it-lappar (s.k. "journaler"), använda skedar (för Risifrutti vid akut blodsockerfall), en voodoodocka (för kunder som inte betalar sina räkningar i tid) och en formalinburk innehållande en halv tumör som ska skickas till nå´t lab ("ska bara skriva remissen först"). 

Hon städar ur bilen regelbundet (någon gång per år à la arkeologisk utgrävning) och då skulle hon nästan få plats med en (liten) prao-elev på passagerarsätet (under förutsättning att den har hennes cola lightflaskor i knä´t). 

Kylskåp får du förresten också skaffa ett eget för i ert har hon sitt medicinlager.

* Du vill prata med din fru. 

1. "Va´?" Hon sitter försjunken i tankar. (På en patient.)

2. "Va´?" Hon sitter försjunken i en bok. (Troligen Stashak eller Ettinger. Inte Läckberg.) 

* Hennes ekonomi.

Nej. Don´t go there. 

Är hon privatkvackare vet hon inte vad lön är. (Man måste ju skicka ut fakturor till kunderna om man ska få in pengar till en lön och pappersarbete är inte hennes starkaste sida.)

Är hon anställd tjänar hon för dåligt. (Nästan hela lönen går ju åt till den egna djurparkens försäkringar, mat och vård.)

Har hon hästar? Spring åt andra hållet. Nu.

*****

Om du trots allt är beredd att göra ett försök med någon av oss (slår vad om att du isåfall är lagd åt gamblerhållet, mer aktier än räntefonder i din pensionsförsäkring, eller hur? ;) ) ska jag i rättvisans namn ge dig några fördelar med att leva med en veterinär:

* teknisk sprit

* Trafikförordningen. SFS 1998:1276 11 kap 6§.

* dina egna eller släktens åkommor  (vi kan ju inte bara en enda art som de stackars läkarna) - rådgivning, recept, diverse kirurgi som att sy ihop sår och kastrera och i värsta fall avlivning är sådant vi kan stå till tjänst med. 

Att vara lagom glad är en konst

Helg och pappersarbete (tack för att ni låter mig ligga i soffan och pilla naveln på fritiden kära skattemyndigheten) utgör ingen grund för intressanta blogginlägg så letade upp bilder på en svansamputation för att ni ska få se nå´nting roligt iallafall.  (Se´n är det ju oändligt mycket trevligare att kika på gamla bilder i datorn än att bokföra. Déja-vù från studietiden; kvällen före en tenta kunde det bli extremt akut att frosta av frysen.)

Den här svansen behövde bort då hunden slog sönder den om och om igen (jätteglad-hund-med-lång-svans-problem). Vi kapade den ovanför det skadade området för att ge den bästa möjlighet till läkning. Hunden fick sova gott och få en ryggbedövning (kvinnor som fött barn vet vad jag talar om) innan en stas (slangen) sattes dit då det är flera artärer i svansen som blöder ordentligt när man skär annars. Snittet läggs lite nedanför den svanskota man tänkt klippa av (med bentång = machoinstrument, inte av kastrationstångskaliber men ändå) för att man ska kunna täcka benstumpen som blir kvar med muskler som "vaddering" och hud. Artärerna knyter man åt (finns fina ord för allt man gör, t.ex. att snöra av kärl såhär kallas för att man ligerar) se´n släpper man stasen (slangen ni vet) och kollar om det börjar blöda, gör det det får man ligera igen (vilket ni ju nu vet exakt vad det är). När man är nöjd syr man igen huden och har en glad hund med en glad svansstump som vaknar och en ännu gladare matte som slipper torka mer blod från väggarna. :)

 

Det där med tiden...

Kom en halvtimme försent till dagens första patient (standard, fattar inte att det ska vara så svårt att hålla tiden men delvis beror mina sena ankomster på att jag är disträ, slarvig och har noll lokalsinne och kanske även lite på allt jag gör samtidigt som jag kör bil dvs svarar på sms, samtal, skriver recept, kollar i fass, bokar in patienter, blir stoppad av polisen för att jag vinglar och ringer bärgning). Nåväl, framme hos tålmodiga kunder plockar jag fram stelfruset ultraljud och stelfrusen ultraljudsgel med stelfrusna fingrar, drogar hästen och hittar inte rakapparaten. Ni som vet hur det ser ut i min bil förstår precis. Den är säkert där. Nå'nstans.

Dags för en blogg.

Jag har ju massor att berätta om så en blogg borde fungera. Se´n har vi ju det här med tystnadsplikt och vad som gäller för en veterinär. Agrias jurist hävdar att vår tystnadsplikt endast gäller om djurets ägare kan drabbas ekonomiskt av det vi för vidare medan vi nog blev itutade i skolan att vi ska vara tysta om allt. 

Jag ska försöka att göra det här så det känns etiskt rätt för mig utan att det ska bli alltför tråkigt att läsa. Planerar att lägga upp bilder på patienter men väljer bilder som försvårar identifiering. Blodiga bilder kommer att förekomma så känsliga läsare gör bäst i att surfa vidare till en modeblogg.

Idag är det torsdag och på torsdagar brukar jag jobba heldag med smådjur. En hanhund som jag kastrerade för något år sedan (och några kilo sedan) var med som sällskap till en annan patient och han passade helt sonika på att lyfta på benet mot mitt byxben. Kunde nästan se hur det lyste "hämnden är ljuv" i hans pepparkornsögon. Den bjöd jag på. Skrattar bäst som skrattar sist. ;)